mariabergdalen

Glömde skriva innan att jag faktiskt pratade med Anny i telefon någon timme igår innan jag träffade Becca, det va ett tag sen :) saknar diiiig älskling!

Iallafall, hann prata lite med Gry i telefon med.
Sen gick det mesta åt helvete ungefär, jag började tänka, även om jag vet att jag inte ska. Men jag måste få gråta ut ibland också. Så jag gick in till mamma, hon fick trösta mig, och det är hit jag vill komma. Inte "åh det är så synd om mig att jag lipar på nätterna" för jag tycker verkligen inte synd om mig själv ;D

Nej, jag vill komma till att ingen kan trösta så bra som min mamma :) Är ju helt sjukt egentligen. När jag låg på mitt rum kunde jag inte sluta gråta, men när jag gick in och väckte mamma slutade jag direkt. Hon bara kramade mig och frågade varför jag grät, mer behövdes inte.

Det kan nog bero på att hon känner mig så pass väl? Mina vänner är självklart bäst på att trösta mig när det behövs också, men att jag slutar gråta så snabbt när mamma försöker, är det nog för jag känner mig trygg. Jag känner mig trygg hos henne, jag kände mig som liten igen när jag satt i hennes knä och hon tröstade mig.

& idag på morgonen pratade vi om det igen och hon är helt underbar min mamma. Vi har alltid haft jätte bra relation i vår familj, alla i familjen. Men nu den senaste tiden har jag kommit närmare mamsen och det är helt underbart, jag har börjat berätta mycket mer och hon förstår mig bättre nu.

Min mamma går upp halv sex varje morgon och hon somnar tidigt på kvällarna, jag gick in vid halv tolv och grät. Självklart bad jag om ursäkt för jag väckte henne, men hon brydde sig inte. Hon sa bara du får komma när du vill maria! & det känns så äkta när hon säger det.

Plus att min mamma är stencool när det gäller endel saker och kommentarer, haha!
älskar dig mamma <3

hittar ingen bra bild på mamma men det är hon i bakgrunden iallafall, :)